Berättelserna fortsätter att komma in till Nordiska museet från svenskar som berättar om livet under pandemin. Museets digitala insamling startade i mars 2020 och har sedan dess fått in drygt 4700 bidrag som skildrar livet i alla pandemins faser. Forskare på Karolinska Institutet analyserar nu materialet för att undersöka hur vardagslivet påverkats för svenskarna.

– Det är spännande att se hur berättandet förändrats under pandemins gång. Från den första chocken när många uttryckte likartade tankar och åsikter till en nu större spridning av röster. Vi hoppas att fler ska bidra med sina berättelser för att dokumentera hur vi upplever pandemin för framtidens forskare, säger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för insamlingen på Nordiska museet.

Insamlingens bidrag används just nu i ett större forskningsprojekt initierat av Karolinska Institutet, där både svenska och internationella forskare ingår. Studien pågår löpande med hjälp av AI-analys och leds av Carol Tishelman, professor i innovativ vård och omsorg vid Karolinska Institutet. I projektet ska även material från insamlingen “Mitt liv” ingå, där svenska grundskolelever berättar om sin vardag.

– Många inskickade berättelser i coronainsamlingen handlar om rädslor, men rädslan är ofta kopplad till vad som händer i samhället snarare än till sjukdomen. Inte sällan märks en polarisering – ett “vi och dem”-tänkande. Det kan vara “vi och Kina” eller vaccinerade och ovaccinerade, säger Carol Tishelman.

Insamlingen av berättelser, bilder och filmer om pandemilivet genomförs och presenteras på minnen.se/tema/corona
där en karta illustrerar varifrån alla bidragen kommer ifrån. I en identisk insamling har Norsk Folkemuseum samlat in berättelser från Norge sedan mars 2020 och har fått in drygt 1000 bidrag. Under våren 2021 startade Nordiska museet även en insamling om återföreningar och vaccinering.

 

Karta över coronaberättelserna i Sverige och  Norge: digitalt.nordiskamuseet.se/coronaminnen/

Tre röster från vintern 2021-2022:

“16-åring”, 7 januari 2022:
“Det känns ganska hopplöst, som att vi aldrig kommer bli fria från det här viruset, trots att vi har vaccin nu, men det funkar inte så bra mot den nya mutationen omikron. Jag längtar tills det här är över och man kan träffa kompisar som vanligt igen och inte behöver använda munskydd och stanna hemma från skolan för minsta lilla symptom. Men tills dess är det bara att härda ut för att rädda människoliv.”

Läs hela berättelsen här: minnen.se/tema/corona/17734

Malin, 27 december 2021:
“Man är orolig och har först nu insett att det aldrig kommer bli ’som vanligt’ igen. Inte på det viset man känner till vardagen och samhället. Jag tycker myndigheterna varit väldigt otydliga, ologiska och slöa i sina beslut och restriktioner.”

Läs hela berättelsen här: minnen.se/tema/corona/17685

Daniel, 28 december 2021:
“Snart två år av att arbeta hemma och leva själv är bitvis tufft. I vissa situationer känns det som om jag lever i en värld efter covid, men så dyker den åter upp i ens närhet för att påminna mig om att fortsätta vara försiktig.”

Läs hela berättelsen här: minnen.se/tema/corona/17687

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Varje fredag skickar vi ut vårt brev med nyheter inom kulturområdet. Främst om kultur i Skåne, men även kulturtips från andra delar av landet (som den här texten) eller världen.